Marc Bygdeman

Min företrädare på professuren, Axel Ingelman-Sundberg, var en av dem som ordnade förutsättningarna så att Lennart Nilsson i början på 1960-talet kunde få ett eget rum på Sabbatsbergs sjukhus. Detta i samband med hans arbete att dokumentera vårt liv före födseln.

Sedan när jag tog över flyttades professuren över till Karolinska institutet, och Lennart fick ett eget rum även där. Det fanns en envishet och uthållighet vad det gällde att få tag i det material som krävdes för att han skulle kunna ta de bilder han önskade. Samma utmaningar mötte mig som forskade i livmoderns funktion, så på det sättet skilde sig inte våra verksamheter mycket åt.

Han hade inte någon utbildning inom området och var inte en forskare i akademisk mening, men istället hade Lennart en förmåga som ingen annan att både få en idé och driva igenom den för att uppnå ökad kunskap. Fotografiska visioner om vad han ville skapa för bild av det som pågår inne i kroppen, och det var ofta av sådant som var helt okänt, sådant som ingen sett förut. Kvinnor och män på 1960-talet hade till exempel inte någon aning om hur det växande fostret såg ut i sina olika stadier. Allt detta var ett mysterium, som Lennart med sina fantastiska vackra bilder och läkarnas texter bidrog till att brett och publikt belysa och sprida information om. Även han inte var forskare, var han en uppfinningsrik upptäckare. En sådan som går sin egen väg eftersom det han gjorde var banbrytande och det oftast inte ens fanns något regelverk. Lennart brann verkligen för folkbildning och den bästa aspekten av vetenskap – att sprida kunskapen vidare.

Idag skulle mycket av det som gjordes då varit omgärdat av en mängd tillstånd men så var det inte på den tiden. Olika etiska övervägande gjordes inte på samma sätt som nu och traditionen då var att ”de lärde” visste bäst. Vilket kunde få ytterst märkliga och inhumana konsekvenser som gick ut över individen. Ett ålderdomligt synsätt inom läkarkåren, vetenskapen och juridiken som på många sätt har ändrats sedan dess. Vilket för mig som alltid arbetat för att det är kvinnan själv som ska bestämma över sin kropp, givetvis är glädjande.

Intervjuad av Margita Ingwall