Karl-Johan Synnerdahl

För oss på optikföretaget Storz var samarbetet med Lennart Nilsson av stor betydelse på många olika sätt. Med sin energi, nyfikenhet och förmåga att få med sig människor bidrog han absolut till utvecklingen av framför allt endoskop, ett instrument som består av en lampa och en kamera, ofta länkad till en bildskärm. Själva endoskopet (av grekiska e’ndon ’inne’ ’inom’) är uppbyggt av ett fint rör på 30 centimeter med ett linssystem i mitten och runtom fiberljusledare av glasfiber– fibrerna leder in ljuset i hålrummet och linserna för tillbaka ljuset så du kan se vad som finns och en bild kan tas. En teknik som i vanliga fall används inom medicinen för att ta sig in och undersöka inne i kroppen.

Projekten som Lennart med sin enorma envishet initierade, blev en slags samlings- och utvecklingsplats mellan oss inom industrin och vetenskapen då många olika kompetenser samarbetade för att hans bilder skulle bli verklighet. Det uppstod nya kontaktytor som var till nytta för alla inblandade. Med våra endoskop tog han fotografier ingen tidigare tagit, och det var hans vision om att lyckas ta en särskild bild som drev oss alla att skapa tekniken som krävdes. Ständigt dessa helt olika idéer, som Lennart med sin extrema skicklighet vad gällde ljussättning, så ofta lyckades genomföra. Mot alla odds.

Med ett endoskop kan du nämligen uppnå skärpa både i förgrunden och i bakgrunden, och det Lennart ville oftast ha var extremt makro. Tidigt tog han till exempel den välkända bilden på larven som kryper på en järnvägsräls. På så sätt bidrog hans visioner till att man även inom medicinen insåg att denna teknik kunde användas mer brett än vad man tidigare trott. Med tiden utvecklades ju även verktygen från att enbart vara en lampa och en kamera till att även kunna utföra operationer, så kallad titthåls-kirurgi. Vilket fortsätter att utvecklas med robotkirurgi.

När Lennart ringde fick man en adrenalinkick direkt ”Vad har han nu för spännande idé, vad ska vi nu hitta på tillsammans?!”. Det var alltid nya utmaningar med vad han ville uppnå för bild, och vad vi behövde ta för nya steg för att kunna möta hans vision: ” Kan du fixa det här…? Vad tror du om detta…? Kan du hjälpa till med…?” sa han med sin särskilda energi som gav energi till oss alla. Arbetet präglades av samspel och gemenskap – det var kul att jobba med Lennart. Vi la till exempel ner många månader på att ta fram ett instrument som skulle kunna användas för att kika in och filma i Karl Xll grav. Han lyckades fånga knappen och skjortan, men sedan var blykistan för tätslutande.

Intervjuad av Margita Ingwall

Fotnot: Att kunna se in i människokroppen hade det länge funnits ett sug efter, vilket ett amerikanskt företag lyckades med redan tidigt 1900-tal när de uppfann en teknik som kunde leda ljus genom glas. Men Harold Hopkins, en engelsk ingenjör kom sent 50-tal på ett smart sätt att bygga en optik med bättre bildkvalité som även kunde zooma, vilken han erbjöd amerikanarna men fick nobben. På båtresan hem till England mötte han en tysk instrumentmakare vid namn Karl Storz och herrarna kom fram till att de tillsammans faktiskt kunde bygga denna uppfinning. Sagt och gjort – i mitten på 60-talet såg Karl Storz Hopkins-endoskopet dagens ljus och blev världsledande.