Harriet Wallberg-Henriksson

Skälen är många till att Lennart Nilsson var en av de personer som berörde mig mest under min tid som rektor på Karolinska Institutet (KI), både som yrkesperson och medmänniska: Entusiasmen som smittade av sig på oss alla som hade glädjen att komma i hans väg, pionjärandan som bidrog så mycket till utvecklingen inom vetenskapligt fotografi, vetgirigheten och nyfikenheten som fortsatte att driva honom långt upp i åldern. Den där rena glädjen han visade över att upptäcka saker och ständigt ta sig an nya utmaningar och skapa projekt där många olika kompetenser förenades och gjorde att vi kunde ta viktiga steg framåt för att förstå människokroppen.

Han var en sann forskarsjäl precis som han var en sann konstnärssjäl. Den där kreativa mixen som inte är ovanlig inom akademin, och som Lennart Nilsson var ett lysande exempel på med sin begåvning att göra konst av vetenskap. Till det hans härliga värme och charm. En slags barnslig iver när han utan att någonsin avtala tid, gick rakt in på mitt rum för att berätta om sina fantastiska visioner och planer. Ofta hade han med bilder så mina väggar i rektorsrummet var fulla av alla dessa vackra fotografier. Det var alltid något nytt han ville fotografera och den genuina entusiasmen spred sig så att de som blev involverade i projekten drogs med. En entusiasm över att bryta ny mark som fungerande inkluderande och liksom övertrumfade vanliga hierarkier och mönster. Därför blev allt så väldigt kreativt kring honom i de många forskargrupper han blev involverad i.

Vi på KI såg honom som en av oss, oavsett vilken utbildning han hade eller inte hade. För oss kom han att bli en mycket viktig aktör, en pionjär, som bidrog med unik kompetens då han deltog i att få fram ny kunskap och sedan med sina vackra bilder lyckas sprida den.
Hans unika användande av elektronmikroskopet för att visualisera det som man med blotta ögat inte kan se, gjorde att vi på KI instiftade Lennart Nilsson Award 1998; ett pris som årligen tilldelas framstående internationella fotografer.
För att uppmärksamma Lennart Nilssons enastående insatser för vetenskapen, ansökte vi på Karolinska Institutet att han skulle få professors namn vilket han också tilldelades 2009.

Intervjuad av Margita Ingwall