Skottet som dödade kungen. Det gick rätt genom Gustav II Adolfs älghudskyller, träffade kungen i höjd med tredje revbenet och perforerade lungsäcken. På bilden som tagits med ett endoskop, syns kulhålet genom kyllret i förgrunden och i bakgrunden skymtar hästen Streiff. Kungens häst togs tillvara som ett minne från slaget vid Lützen 1632 och ställdes ut redan på 1640-talet.

Konservator Märtha Swartling-Andersson skrapar försiktigt fram gamla blodrester ur Gustav II Adolfs svepduk.

En bit av kungens svepduk läggs i provröret för DNA test.

Professor Ulf Gyllensten, och hans medarbetare, vid Institutionen för medicinsk genetik i Uppsala lyckades bestämma Gustav II Adolfs DNA uppsättning.

Porträtt av Gustav II Adolf och hans DNA projicerat över bilden

Skottet som dödade kungen. Det gick rätt genom Gustav II Adolfs älghudskyller, träffade kungen i höjd med tredje revbenet och perforerade lungsäcken. På bilden som tagits med ett endoskop, syns kulhålet genom kyllret i förgrunden och i bakgrunden skymtar hästen Streiff. Kungens häst togs tillvara som ett minne från slaget vid Lützen 1632 och ställdes ut redan på 1640-talet.

Med en specialadapter suger kriminaltekniker Jan Andrasko försiktigt upp partiklar runt kulhålet i Gustav II Adolfs älghudskyller. Konservator Eva Möller lyser upp området kring kulhålet.

Göran Kidfeldt och Jan Andrasko har tagit prov runt kulhålet i kungens älghudskyller. I svepelektronmikroskopet letar de sedan systematiskt igenom de grundämnen som finns i provet i jakt på svartkrut. De olika grundämnena liknar en stjärnhimmel på TV-skärmen och när en av "stjärnorna" analyseras närmare i röntgenmikroanalys, finner forskarna grundämnena kalium (k) och svavel (s) i proportionen 2:1. Detta är exakt den sammansättning som fanns i svartkrut på 1600-talet.

Närbild av den röntgenmikroanalys som utförts på TV-skärmens "stjärnhimmel". Analysen visar att den misstänkta partikeln består av grundämnena kalium (k) och svavel (s) i proportionerna 2:1. Man har alltså funnit svartkrut.