Drama of Life Before Birth

Den riktigt stora av Lennart Nilssons berättelser, den om hur ett barn blir till, började med ett vanligt reportageuppdrag på Sabbatsbergs sjukhus i Stockholm 1952. Det pågick en abortdebatt i Sverige vid den tiden och det var temat för uppdraget. På sjukhuset får han syn på ett foster i en glasburk med formalin som användes i utbildningssyfte. Senare har Lennart beskrivit händelsen som en ”informationschock”, kanske för att han själv var på väg att bli pappa.

Senare det året tar han ett porträtt av den abortkritiske läkaren Wetterdahl för tidningen Se. Läkaren låter Lennart ta med sig ett liten embryo som låg i formalin för att försöka fotografera detta i sin studio.

Lennart beskrev i boken Reportage (1955) hur han gick tillväga för att fotografera embryot:

Ett mänskligt embryo fotograferade jag 6-7 veckor efter befruktningen, då det hela endast var 18 mm stort. Jag placerade preparatet i ett urglas med lite vätska i glaset. Så ställde jag det ovanpå en glaskolv – man kan också begagna ett litet dricksglas – under vilket jag placerade en Leitz Monlastrålkastare, alltså en stark projektor som kastade ett starkt ljus rakt upp genom preparatet. På så sätt fick jag fram alla detaljer: hjärnhalvorna, anlag till mun, näsa och öron samt armar och ben. Redaktör Karl-Erik Hillgren och jag höll på över en vecka för att få fram den slutgiltiga bilden. Vi placerade embryot i urglaset och stöttade det med modellera för att det skulle sitta stadigt under fotograferingen. Exponeringstiden var vid dessa tagningar nästan en minut. Jag tog bilderna med gulfilter och ortokromatisk plåt (9×12) för att få fram så mycket som möjligt av detaljer i fostret. Men i kvarteret näst intill gick spårvagnar förbi och av trafiken kom huset i vibration. Mer behövdes inte för att embryot skulle ändra ställning så att bilderna blev oskarpa.

När Dag Hammarskjöld 1953 utses till FN:s generalsekreterare får Lennart i uppdrag att följa den svenske diplomatens väg från Utrikesdepartementet i Stockholm till FN-skrapan i New York. När han presenterar bilderna på Dag Hammarskjöld för redaktionen på Life Magazine passar han också på att visa bilderna på det mänskliga embryot.

När den första av Lennarts bilder på embryot publicerades i Life Magazine 1953 fanns varken kontakter eller teknisk utrustning för att förverkliga det han redan då såg framför sig skulle bli en makalös bildberättelse. Och först fem år senare kunde han på allvar sätta igång sitt arbete med att dokumentera livet innan födseln. Tekniken och det vetenskapliga tänkandet lärde han sig under arbetet med bildreportaget “Livets födelse”, om livet i havet vid Sveriges västkust.

Tillsammans med medicinsk expertis, och i samarbete med fem sjukhus i Stockholmsområdet, tillbringar Lennart sju år med att färdigställda bildserien. Läkarna gav honom möjlighet att fotografera foster och embryon från graviditeter som av olika anledningar blivit avbrutna såsom utomkvedshavandeskap och aborter. De flesta bilder togs alltså utanför kvinnans kropp och inte, såsom många uppfattat det, inne i kvinnans livmoder. Bilderna är tagna under en tid då detta var etiskt möjligt. Idag finns helt andra regler och ett likande projekt skulle inte vara möjligt att genomföra.

Vintern 1960 visas några av Lennarts embryo- och fosterbilder på utställning Läkaren och livet i samband med att Karolinska Institutet fyller 150 år. Ungefär då föds också idén om att göra en handbok för blivande föräldrar.

1965 publicerar Life Magazine ”Drama of Life before Birth” vars hela upplaga sålde slut på bara några dagar. Den 1 oktober, samma år, släpps den första utgåvan av boken Ett barn blir till (A Child is Born) på Albert Bonniers förlag i Stockholm. Boken har genom åren översatts till fler än 20 språk och getts ut i sex olika utgåvor.

”Ten years ago a Swedish photographer named Lennart Nilsson told us that he was going to photograph in color the stages of human reproduction from fertilization to just before birth. It was impossible for us not to express a degree of skepticism about his chances of success, but this was lost on Nilsson. He simply said, “When I’ve finished the story, I’ll bring it to you”. Lennart kept his promise. He flew into New York from Stockholm and brought us the strangely beautiful and scientifically unique color essay in this issue.” (George P. Hunt, chefredaktör Life Magazine, 30 april 1965)

Se reportaget i Life Magazine, 30 april 1965