Ingmar Bergman sjunger ut
Lennart Nilsson och Lars Öhngren möter Ingmar Bergman under repetitionerna av Don Juan på Kungliga Dramaten i Stockholm där han då var teaterchef.
Men låt oss då få ett svar på denna enkla fråga: vad är skådespelarkonst?
-
Ingmar Bergman anser att också en teaterchef skall förekomma på scenen – den är ju själva livscellen. -
Rytmen i föreställningen är viktig! Ingmar fördansar under repetitionerna med Don Juan – Georg Arlin. -
Inget maktspel – Ernst Hugo Järegård avlyssnas.
-
Ingmar Bergman anser att också en teaterchef skall förekomma på scenen – den är ju själva livscellen. -
Rytmen i föreställningen är viktig! Ingmar fördansar under repetitionerna med Don Juan – Georg Arlin. -
Inget maktspel – Ernst Hugo Järegård avlyssnas.
”- Man läser ofta skådespelarbiografier – skrivna även av mycket skärpta aktörer, nyanserade människor, med stor förmåga att uttrycka sig. Men för det mesta berättar de, mer eller mindre lysande, om att först gjorde jag den rollen och sen den och så träffade jag de och de. Inte sant? Någon upplysning om de djupaste funktionerna, de mekanismer som drivit dem till att bli skådespelare, hur de innerst fungerar – sånt kommer de aldrig med.
Samma sak med den stora Chaplinbiografin, som jag tycker är underbar. Initierad. Men – inte heller där fick man besked. När jag träffade Chaplin under hans besök här kom vi in på det här temat, och jag frågade honom. Han svarade genom att berätta något lustigt:
När han första gången såg sig själv på film fick han en chock – men inte i negativ bemärkelse. Den gav honom en stark stimulans. Andra gången han skulle filma var han med i en grupp poliser som jagade en bov. De hann ifatt boven och skulle sen stå och slå på honom allihop. Chaplin, som var mycket ung den gången, hade fäst sig vid att alla rört sig så snabbt på de filmer han sett. Därför att regissörerna ville ha det så, det skulle gå undan som fan. Han beslöt att skynda långsamt den här gången. De andra störtade fram till boven och slog med sina batonger. Chaplin gick långsamt fram, gjorde sig långsamt en plats i högen, höjde långsamt batongen, måttade länge och slog – bara en enda gång. Resultatet blev att publiken, som dittills inte tyckt att det hela var särskilt lustigt, plötsligt började gapskratta åt just Chaplin. Det blev en våldsamt komisk effekt.
Han sa att det där var hans första erfarenhet av hur man skulle verka på film. Fantastiskt, eller hur? Och det står ingenting om det i hans bok…Ur yrkessynpunkt är sånt en enorm upplysning.”
Utdrag ur Lars Öhngrens intervju med Ingmar Bergman, Idun-VeckoJournalen 9/1965
