Verk

Världens största fiskeflotta

Torskfiske vid Lofoten|1946|Fotojournalistik

Det är tidigt en aprilmorgon. Klockan är inte mycket mer än fem. Genom den tunna disridån tränger solen fram och glittrar i snön på Lofotens fjällsida och i Vestfjordens klarblå vatten där nedanför. Därute på fjorden ligger ‘Johan Hjort’, Fiskeridirektoratets lilla expeditionsfartyg.

“Chefen ombord, dr Jens Eggvin, och hans medhjälpare sitter lutade över sjökort och ekolod. Deras uppgift är att vetenskapligt utforska torskens vandringar och andra havets hemligheter som kan tjäna fisket och göra de 60 torskfiskedagarna i Lofoten så givande som möjligt.

Här ligger ju nämligen världens största fiskeflotta, uppåt 6,000 – 8,000 fiskebåtar, och lilla Svolvaer med sina normalt 3,000 invånare växer till en riktigt stor stad med 15,000 människor under denna tid då båtmasterna nere i hamnen blir till en hel skog. Så mycket vet man redan om torsken, att den om sommaren håller till i Barentshavet utanför Sibirien, bankarna vid Björnön och Svalbard samt vid Novaja Semlja och Murmanskkusten, men sedan vandrar upp till bankarna vid Lofoten för att där kläcka sin rom. En vandring ungefär lika lång som sträckan Italien – Norge.”

“Världens största fiskeflotta”, Tidningen Se, Stockholm, nr 17 1946

  • Ekolodsapparaten är av stor betydelse. Chefen på ”Johan Hjort”, doktor Jens Eggvin, studerar här ekolodsremsan, som avslöjar fiskstimmen.
  • Lastrummet är fullt och fördäcket är också fyllt med torsk.
  • I hamn kan fisken avyttras på olika sätt, dels säljs den till uppköparfartyg där den saltas, som på bilden, dels går den till fiskebruken.
  • "Slöjning" – rensning – av torsk. Huvudet skärs av, inälvorna tas ur. Huvudena används, liksom lever och rom. Av huvudena tillverkas k-gödsel.
  • Pojkar, som ännu inte gått till sjöss, får sitta och skära ut torsktungor.
  • Fiskarna flyttar berg av torskhuvuden.
  • Fisk hängs upp för soltorkning och får hänga i tre månader på “gäller” innan den är klar. Lofotens stockfisk är berömd i hela världen.
  • Lofoten fisket var allvarligt hotat in i det längsta, sedan tyskarna förstört fiskegällena. Räddningen kom från Sverige, närmast från Boden, tack vare en massändning av trävirke, störar.
  • Färsk torsk fileas och isas.
  • Övervägande delen av den fiskade torsken i Lofoten saltas ned. 1946 behandlades omkring 70 000 ton fisk på det viset. Kåre Kristiansen utför här första saltningen. Denna tar 4 dygn. Andra saltningen tar en månad och därefter är den klar för export. Den saltade Lofotenfisken exporterades till hela världen.
  • På Henningsvaers “strög”.
  • Var 14:de dag torkas fiskegarnen. På bilden, Jonas Hov från Jimsösund och Tor Jansen från Hov.
  • På konservfabriken Kronus i Henningsvaer framställs omkring 100 000 burkar romleverpastej om dagen. Levern kokas och blandas med rom.
  • Den norska medicin tranen är berömd och extra värdefull som näringspreparat. Den framställs av fiskarnas egen fabrik.
  • Ett s. k. havdelningsmöte ombord I m/k Signals kajuta. Fiskarnas förtroendemän diskuterar fiskevaerenas fördelning. Fr. v. Fritiof Hansen (linfiskare), Edvin Amundsen (garnfiskare), Albert Ellingsen (linfiskare), Utvalsförman Gerhard Sandver och Johannes Jörgensen (garnfiskare). Brott mot fiskezonbestämmelserna bestraffas med höga böter.
  • Det kommer affärsmän från skilda håll i Norge för att sälja sina varor till fiskarna från en ”flytande butik”, en vanlig roddbåt. Försäljaren Jan Kristensen från Ålesund visar kläder.
  • Ombord på joksebåten Stabil. Båten hör hemma i Tröndelag. Åsmund Sundli heter dragspelaren.
  • Många fiskare bor ombord på båtarna, men i vissa fall slår man sig samman och hyr en “rorbua”. En kvinna står för hushållet och c:a 11-12 man bor i denna ”rorbua” i Pepparhagen.
  • Ekolodsapparaten är av stor betydelse. Chefen på ”Johan Hjort”, doktor Jens Eggvin, studerar här ekolodsremsan, som avslöjar fiskstimmen.
  • Lastrummet är fullt och fördäcket är också fyllt med torsk.
  • I hamn kan fisken avyttras på olika sätt, dels säljs den till uppköparfartyg där den saltas, som på bilden, dels går den till fiskebruken.
  • "Slöjning" – rensning – av torsk. Huvudet skärs av, inälvorna tas ur. Huvudena används, liksom lever och rom. Av huvudena tillverkas k-gödsel.
  • Pojkar, som ännu inte gått till sjöss, får sitta och skära ut torsktungor.
  • Fiskarna flyttar berg av torskhuvuden.
  • Fisk hängs upp för soltorkning och får hänga i tre månader på “gäller” innan den är klar. Lofotens stockfisk är berömd i hela världen.
  • Lofoten fisket var allvarligt hotat in i det längsta, sedan tyskarna förstört fiskegällena. Räddningen kom från Sverige, närmast från Boden, tack vare en massändning av trävirke, störar.
  • Färsk torsk fileas och isas.
  • Övervägande delen av den fiskade torsken i Lofoten saltas ned. 1946 behandlades omkring 70 000 ton fisk på det viset. Kåre Kristiansen utför här första saltningen. Denna tar 4 dygn. Andra saltningen tar en månad och därefter är den klar för export. Den saltade Lofotenfisken exporterades till hela världen.
  • På Henningsvaers “strög”.
  • Var 14:de dag torkas fiskegarnen. På bilden, Jonas Hov från Jimsösund och Tor Jansen från Hov.
  • På konservfabriken Kronus i Henningsvaer framställs omkring 100 000 burkar romleverpastej om dagen. Levern kokas och blandas med rom.
  • Den norska medicin tranen är berömd och extra värdefull som näringspreparat. Den framställs av fiskarnas egen fabrik.
  • Ett s. k. havdelningsmöte ombord I m/k Signals kajuta. Fiskarnas förtroendemän diskuterar fiskevaerenas fördelning. Fr. v. Fritiof Hansen (linfiskare), Edvin Amundsen (garnfiskare), Albert Ellingsen (linfiskare), Utvalsförman Gerhard Sandver och Johannes Jörgensen (garnfiskare). Brott mot fiskezonbestämmelserna bestraffas med höga böter.
  • Det kommer affärsmän från skilda håll i Norge för att sälja sina varor till fiskarna från en ”flytande butik”, en vanlig roddbåt. Försäljaren Jan Kristensen från Ålesund visar kläder.
  • Ombord på joksebåten Stabil. Båten hör hemma i Tröndelag. Åsmund Sundli heter dragspelaren.
  • Många fiskare bor ombord på båtarna, men i vissa fall slår man sig samman och hyr en “rorbua”. En kvinna står för hushållet och c:a 11-12 man bor i denna ”rorbua” i Pepparhagen.